Sorg och död igen samt kärlek

Usch, vad jag hatar livet just nu. Igår på jobbet fick min klient hög feber och jag ringde ambulansen direkt. Hon hann berätta att hon hade haft en rejäl febertopp på dagen, men assistenten gav henne bara febernedsättande. Vi SKA ringa ambulans när klienten får mer än 39 grader... Jag satt med henne på hallgolvet och höll om henne, hon dog i mina armar. Hon var så vacker när hon somnade in, den friden i hennes ansikte var så fantastisk!

Efter hennes död, jag väntade fortfarande på ambulansen, ringde jag till mannen i mitt liv. Behövde helt enkelt höra hans röst. Det var så skönt att prata med honom, jag blev rofylld och tacksam över att han finns. Under samtalets gång kom ambulansen och jag var tvungen att följa med till NÄL. Min jourhavande chef kom dit efter ett tag och jag fick lämna rapport. Läkaren gav mig piller att sova på....Typiskt. När jag väl kom hem igen ringde jag till alla assistenter som jobbat med klienten och alla kom hem till mig. Vi satt uppe hela natten och delade minnen. Hon gav oss så mycket glädje! Alla kollegor gick hem vid sex-tiden och jag blev så ledsen igen. Kom på att mannen fortfarande var hemma och ringde honom. Som tur var svarade han och jag fick verkligen prata av mig! Tack för att du finns i mitt liv och orkar lyssna! Jag älskar dig så oerhört mycket, det vet du, du är mitt allt!!! Vet inte vad jag skulle gjort utan dig, min älskling!!! Nu har jag sovit så gott som hela dagen, men är ändå trött. Jag saknar min klient, R.I.P. vännen, jag älskar dig för alltid samt att jag saknar mannen min, älskar dig så oerhört mycket!

Sorg och död

Oj, vad ledsen jag är nu! Nyss fick jag veta att min sons farmor inte väger mer än 35 kilo! Hon är ca 80 år gammal så hennes tid här på jorden är ju snart slut. Det är en kvinna jag beundrar, hon har upplevt så mycket sorg och smärta i sitt liv.  Fött nio barn, fyra pojkar och fem flickor.

Varje gång vi åkte dit bjöd hon oss på sin underbara laxsoppa! Ingen kan göra den soppan som hon!!! Jag var ofta med henne i köket för att lära mig, men hon hade ju i alla ingredienser "på en höft" så än idag lyckas jag inte få den så god som hon! Jag blir lika besviken varje gång... men, jag försöker.

När min son var liten var vi ofta hos henne, farfar levde då. Hennes stora söndagsnöje var att cykla in till stan och spela bingo! Men hon kunde inte varje söndag för om något barnbarn var och hälsade på hade de gömt hennes löständer! De ville ju ha henne hemma.... Hon trivdes inte med sina löständer, var hon hemma med bara familjen låg löständerna i ett vattenglas i köket. Oj, vad arg hon var när löständerna inte hittades! Ingen av oss hjälpte ju henne att leta, kom vi ändå från Sverige till Finland fick hon ju hålla sig hemma!

Första gången jag kom dit bodde jag i Stockholm och där behövs inte riktigt, riktigt varma vinterskor. Det var -32 grader och jag kom med mina stadsskor som farfar sa, ingen mössa, jättetunna vantar, min höstjacka som fungerade i Stockholm så det blev  en shoppingtur med farfar. Han köpte en jacka som hängde med många säsonger, mössa, världens skönaste vantar och framför allt: fodrade näbbstövlar. De är så sköna än idag!
Farfar dog för flera år sedan i cancer och jag är glad över att lärt känna dessa två underbara människor!

Sist jag träffade farmor var på min sons pappas begravning, sex år sedan, och det var så underbart att se henne. Hon var så glad över att vi, min son, hans halvbror och jag hade kommit. Glädjen lyste ur hennes ögon när hon pratade med pojkarna, hon var så stolt över att de pratar finska (den ena bättre än den andra) fast båda är födda i Sverige och gått svenska skolor.

Ja, död och sorg: det här året, sedan i maj, har bara varit ett helvete av sorg: Jag har mist sju nära vänner, släktingar och alla dog av den hemska sjukdomen cancer. Det började med min älskade gudson, Michael, bara sju år, sedan var det löpande bandet. Det värsta, nej så kan man inte säga, alla besked har varit jobbiga på sitt sätt, var när jag fick dödsbudet ang en nära kär vän uppe i Norrbotten. Hans kamp mot sjukdomen är obeskrivbar. Jag är så tacksam över att jag hade möjlighet att vara uppe hos honom ungefär den här tiden på året. Han har en plats i mitt hjärta för alltid! Hans fru, då sambo, hon är min "storasyster" och deras barn, barnbarn är så underbara: älskar dem alla!
Så snälla låt mig slippa ytterligare ett dödsfall i år!!! Jag har fått nog!

Snö och isande blåst

Kom precis hem efter en underbar långpromenad i det underbart vackra vinterlandskapet. Det är så kalla vindar att tårarna rann. Men, det var ändå skönt. Jag blev ju pigg på kuppen! Har sovit dåligt den senaste tiden, alldeles för mycket tankar som surrar i huvudet. Hur ska jag göra, ska jag hyra lägenheten av Dylan ytterligare ett halvår? Jag har kontrakt till sista februari, men eftersom han ska åka till sitt hemland och stannar där i tre månader vill han ju ha besked. Helst vill jag ju ha ett 1:a handskontrakt... Jag får nog börja spela på Lotto eller nåt så kanske jag vinner pengar och kan köpa mig en lägenhet.
Sedan är det ju det här med jobb... Hatar att vara arbetssökande med en coach som inte gör någonting. Men, jag har ju iaf tur eftersom jag får vikariera som personlig assistent åt världens underbaraste tjej. Oj, vad vi skrattar mycket. Vi har så mycket gemensamma intressen så tiden går alltid fort.
Sedan har jag ju mannen i mitt liv som förgyller det på alla sätt. Jag blir så glad och lycklig bara jag tänker på honom. Hade någon sagt till mig för två år sedan att jag skulle vara förälskad hade jag skrattat. Inte visste jag då att jag, såhär på gamla dagar, skulle bli kär! Inte trodde jag att vår vänskap, vi träffades första gången 1998, skulle utvecklas till kärlek. Jag känner mig så enormt trygg när jag är med honom. Det bästa av allt är att han får mig att skratta och ett gott skratt förlänger ju livet. T.ex när han upptäckte att jag hade gått ner i vikt: "Jag vill nog ha dig lite mulligare." När jag frågade honom hur mycket var svaret "ja en tio kilo sådär". Då skrattade jag gott. Hur ofta får en kvinna höra sånt?
Nyårsafton ska vi fira i Kungälv på "Fars Hatt" med hans ena syster och hennes man. Det ska bli jättekul, något att längta till. Jag älskar att ha något att se fram emot, livet blir inte bättre än man gör det till. Tiden med mannen gör så att jag nästan alltid har en ljusglimt att längta till.

Vänskap och kärlek

Helgen har varit lugn och fin. Jobbade natt i fredags och det var rätt tufft eftersom jag blev inringd så sent. Väcktes vid 7-tiden av hantverkare! Vi hade kommit överens om efter kl. 12.... Nåväl, hon jag jobbade hos var trött så jag kunde iof sova på arbetstid. Lördagen gick i lugnets tecken, var hos goda vänner och åt middag: renskav med potatismos gjort på mandelpotatis och ett par glas vin. Så gott. Kvällen var jag hemma och pratade med den jag älskar ett par gånger. Han hade ringt mig i fredags natt, varit utanför porten och jag hade givetvis glömt ta med mig mobilen till jobbet! Typiskt! Nåväl, vi ska ses i veckan och det längtar jag till. Jag älskar honom så oerhört mycket, saknar honom hela tiden. Dagen idag har jag varit på en rejäl långpromenad med min bästa väninna. Vi pratade om livet och vänskap.
Vänskap är viktigt för mig. Jag har en f.d. väninna som också bloggar fast enligt mig på fel sätt. Hon "hänger" ut f.d. vänner utan att namnge dem. Vi som känner henne vet ändå vilka hon menar. Det gör så ont att läsa hennes blogg, hon sårar så många på ett elakt och grymt sätt. Förstör helt enkelt för sig själv....Men, jag har bestämt mig för att inte ödsla energi på henne, hon har ju själv gjort sitt val. Jag mår så bra numera, jag har goda vänner som är omtänksamma och alltid finns där, samt att jag har min stora kärlek som får mig att må så bra. Han vet hur mycket jag älskar honom, mest i hela världen. Han är en av de omtänksammaste människorna jag känner, så snäll, glad och go nästan jämt. I mina tidigare förhållanden har jag inte mått så bra, utsatts för mycket misshandel, både psykist och fysiskt. Ändå har jag orkat gå vidare och äntligen tillsammans med en som aldrig skulle kunna tänka sig att göra mig illa. Oj, vad jag älskar honom och det vet han om.

Snö och lycka

I måndags fick jag en rejäl överraskning, en överraskning som medförde att jag grät. Det resulterade i ett inköp av en vinterjacka och lite annat samt mat. Jag var/är så lycklig. Givetvis ringde jag till den som överraskade mig och tackade. Han är så snäll och omtänksam mot mig. Givetvis har vi bråkat ibland, men tack och lov blivit sams igen.
Ute vräker snön ner och det blåser, 4 minusgrader. Det är så fint med snön, hoppas att den ligger kvar ett tag. Jag älskar vintern och snön. Promenaderna känns mycket skönare och det är så mysigt när det knarrar under fötterna. Det gäller bara att ta på sig ordentligt med kläder för jag hatar att frysa.
Alldeles strax ska jag ta en promenad till biblioteket, måste lämna in en massa böcker och låna nya. Det är en av mina favoritsysslor, läsa böcker. Hellre läser jag en bra bok än tittar på TV. Jag har aldrig varit förtjust i att sitta i soffan och titta på TV, inte ens som barn. Hela mitt liv har jag läst böcker, numera är jag storkund på biblioteket. Några i personalen brukar ge mig bra boktips vilket jag tycker är toppen. Ibland håller de på en nyhet så att jag får låna boken först av alla! Det tycker jag är gulligt av dem.

Helgen då jag mådde bra.

Helgen har varit underbar. Jag har mått så gott hela tiden. Umgåtts med den jag älskar mest i världen. Han är så snäll och omtänksam mot mig. I fredags hade vi en myskväll hemma hos honom. Han lagade en underbar lammgryta åt oss, det var så gott. Vi pratade, skrattade, lyssnade på musik och dansade. Jag njöt av att vara med honom. När vi sover tillsammans sover jag så bra. Vi unnade oss rejäla sovmorgnar, det var så skönt.
I går gick vi till den lokala pizzerian och åt. Vi pratade och skrattade mycket. Vi funderade på att gå ut på krogen efteråt, men vi gick hem till honom istället.
Helgen var fylld med kvalitetstid. Att en människa kan få mig att må så gott! Bara jag tänker på honom blir jag glad och lycklig. Önskar att alla människor fick vara så lyckliga som jag är just nu.