Lucia och vänner

Kunde inte somna framför TV:n heller, sov helt enkelt för länge igår. Nåväl, jag tittade på Lucia och det var så fint. Det kändes så mysigt eftersom det sändes från Kungsholms kyrka i Stockholm och där jobbade jag i tio år! Fick en längtan att åka till Stockholm och träffa lite vänner.... Får väl se när det blir av! Efter Lucian gick jag och la mig i sängen och lyckades somna. Väcktes som vanligt av en telefonförsäljare efter ett par timmar!!! Jag tycker inte om dem! Brukar faktiskt avbryta när jag märker att det är en säljare. Bestämde mig för att gå upp och lägga mig tidigt ikväll.

Åt en rejäl frukost och satte mig vid datorn en stund. Läste en massa roliga, uppmuntrande mail samt kommentarer som kommit hit till bloggen. Vilka fina vänner jag har! Vänskap är viktigt för mig, vänner som finns i både med- och motgång. Nu började jag sakna min allra, allra bästa väninna uppe i Töre. Hon och jag har gått igenom så mycket tillsammans, roliga och tråkiga saker. Men, vår vänskap har alltid funnits kvar. Hon är helt enkelt min "storasyster"! Hennes barn och barnbarn har en speciell plats i mitt hjärta. Ni vet vilka ni är och ni ska veta att jag älskar er allihop!

Sedan blev det en promenad till biblioteket och jag gjorde givetvis ett platt fall! Det är så halt ute, kryckorna bara gled iväg fast de har broddar och jag flög som en vante. Tårarna bara kom, det gjorde så ont! Träffade en väninna på biblioteket och vi gick och tog en fika. Det var mysigt att sitta och prata om livet i största allmänhet. Hon har hittat hit till bloggen och är så glad över mannen i mitt liv. Tack vännen för din vänskap och omtanke!

Jag hann inte vara hemma många minuter när Jessica ringde och hon kom över. Vilken vän hon är!!! Hon städade min lägenhet, vi lagade sen lunch tillsammans och just nu är hon och handlar åt mig. Hon erbjöd sig även att tvätta åt mig nu i veckan.... Fy 17 vad jag kommer att sakna henne och Johan när de åker till Australien!!!  Tänk om de blir kvar för alltid??? Tur att det finns internet och Skype nu för tiden...

Just nu saknar jag mannen i mitt liv jättemycket. Han betyder så oerhört mycket för mig och det vet han om. Den tryggheten jag känner tillsammans med honom har jag aldrig upplevt i mina tidigare förhållanden. Vi ses inte varje dag, han går ju upp kl. 5.15 på vardagar och jag är ju morgontrött. Visst har jag sovit över någon gång på vardagar, men det är motigt att gå upp så tidigt. Samt att båda har varit singlar länge och är vana att vara för oss själva ibland. Det jag uppskattar hos honom det är när han ärligt säger att han vill vara själv! Ibland kan jag tjata "jag vill träffa dig", men oftast respekterar jag hans nej. Sedan uppskattar jag våra möten desto mera.

Tack du älskade man för att du finns i mitt liv och tack alla underbara vänner jag har! Ni betyder så oerhört mycket för mig allihop! Nu kom fina Jessica från affären så jag får sluta blogga för den här gången! Ha en fortsatt fin Lucia och jag älskar er allihop!