Det blev klassisk svensk husmanskost till middag: pyttipanna, stekt ägg och rödbetor, så gott. Jag åt givetvis för mycket, hamnade i värsta matkoman och hade jag lagt mig hade jag säkert somnat. Så jag kokade kaffe och tog och ringde till min kusin, Tony, i London via Skype.
Han berättade om snökaoset där: tänk 2 cm snö = kaos! Kollektivtrafiken fungerar inte, bilisterna klarar inte av att köra sina bilar pga. att de inte har vinterdäck, tunnelbanan fungerar inte heller som den ska, flygen är inställda. Ja, det visste jag ju: så mycket som det har stått i tidningarna och på nyheterna pratar de ju knappt om annat. Tony var iaf glad åt att de äntligen får en vit jul. Hans kollegor tycker att han är knäpp då skrattade jag gott: jag är ju lika knäpp eftersom jag älskar vintern. Det var så skönt att prata med honom, vi är som syskon och har alltid varit det. Som barn hängde vi alltid ihop, jag var ju pojkflicka... (Jag är en dag äldre än Tony.) Vi har så mycket som vi upplevt tillsammans under hela vår livstid. Han är den av mina släktingar som känner mig bäst, t.o.m. bättre än min närmaste familj, och vice versa.
Resten av kvällen har jag läst: "Vilsen längtan hem", en sann berättelse om hedersrelaterad maktutövning. Den handlar om Melissa Delirs liv som kom till Sverige från Syrien som 3-åring tillsammans med sin familj. Tills hon var 18 levde hon i en vardag präglad av fysiskt och psykiskt våld. Till slut flyr hon från sin familj. Orsaken till att jag lånade den var att fortsättningen: "Tack för att du finns, snälla se mig för den jag är när jag vandrar ur hederskulturens väg" var en nyhet på biblioteket. Givetvis vill jag ju då läsa den första delen först... Melissa Delir heter inte det i verkligheten, det är en pseudonym. Hon lever under skyddad identitet, bor på skyddat boende, får regelbundet byta boende. Fy 17 vilken gripande bok! En sak är jag nästan säker på; jag kommer nog att sträckläsa del ett inatt...
Nu ska jag koka mig en mugg te och äta några smörgåsar, det kurrar i magen... Samtidigt ska jag lyssna på Roy Orbinson, saknar en viss Teddybjörn så mycket. God natt alla underbara vänner, sov gott och dröm sött! Älskar er alla, dock en person allra mest.
Anne, är det Tony som jag träffade när du bodde i Stockholm? Han är ju störtskön. Kommer ihåg hur du skrattade när jag och Björn trodde att det var din kille, ni kom ju hem till oss hand i hand! Tack för att jag fick veta att del två har kommit om Melissa! Läste del ett och grät mycket. Fy fan vilken gripande livshistoria. Ta hand om dig vännen! Kram
SvaraRaderaAnne, it´s really nice that you´ve talked to Tony! I´ll always remember when we were children: you and he always together... Have you his e-mail? I´ve lost it when I changed computer! Love and hugs
SvaraRaderaVisst är Skype fantastiskt? Tack vare att du installerade det åt mamma och pappa kan vi hålla kontakten! Enda felet är att mamma oftast glömmer tidsskillnaden....hmmm. Vet inte hur många gånger jag och syrrorna har sagt: "Mamma +10 timmar!". Händer det något som hon MÅSTE berätta för oss, glömmer hon alltid det! Vi får ju delvis skylla oss själva eftersom den stationära datorn alltid är på. Förresten, har du adressen till din kusins restaurang? Vi är dönyfikna av oss som du vet.... Om du har den kan, maila den till oss. När vi går dit, får vi säga att vi känner dig (baktanke: rabatt, hahaha)? Puss och kram! PS. Vi är så glada över att du hittat din Teddybjörn och syrrorna hälsar. Vi hörs!
SvaraRaderaMarita: Ja, det är den Tony. Ni var inte de enda som trodde att vi var ett par, vi gick ju ofta hand i hand, hahaha... omvärlden blev lurad! Melissas livshistoria är hemsk, en gripande bok.
SvaraRaderaPäivi: I´ve sent you a mail.
Katja: Skickar ett mail till dig och självklart ska ni säga att ni känner mig, jag var ju alltid er barnvakt när ni var små. Hon kommer garanterat att ge er rejäl rabatt, det har hon alltid gjort när jag skickat dit folk. Hälsa syrrorna!
Gumman, skönt att veta att du har det bra och trivs med livet! Vi tänker på dig ofta ska du veta och saknar dig. Vi önskar dig en riktigt God Jul och Gott Nytt År! Kram från oss alla i Härnösand
SvaraRaderaLena berättade att du har den här bloggen och jag var ju tvungen att kika in... Jättekul att få ta del av ditt liv, du skriver så bra (det har jag ju alltid sagt). Jag är glad över att du äntligen har hittat en karl som respekterar dig och inte gör dig illa. Det är du värd. Varje gång jag hör sången "Du vet väl om att du är värdefull" tänker jag på dig. Må så gott! God Jul och Gott Nytt År önskar jag dig och din Teddybjörn. Kram
SvaraRaderaAnne, ryktena sprider sig snabbt i ditt gamla arbetslag: "Dennis, Lilla My har en blogg! Du måste läsa den och då vet du att hon mår bra." Samt att en av dina f.d. kollegor mailat din bloggadress till det stora arbetslaget! Så nu kan du nog räkna med kommentarer från oss. Har bara läst från det senaste till "Till min älskade Teddybjörn", läser resten vid ett senare tillfälle. Jag är så glad över att du mår bra och att du äntligen verkat hitta en man som bryr sig om dig och inte gör dig illa. Nu kommer jag att följa ditt liv via din blogg. Kerstin hälsar så gott till dig. Du är saknad än idag hos oss. Önskar dig en riktigt välsignad jul och lika välsignat nytt år. Som du brukar säga: Stor kram! (Du lärde mig att konfirmanderna behövde kramar och vi avslutar alltid alla läger med din kramring! Det är uppskattat ska du veta och varje gång går mina tankar till dig, vännen.)
SvaraRadera