I morse tog jag bussen till NÄL akuten och lämnade in kryckorna, jag vill inte ha dem längre. Det första jag gjorde när jag gick ut från akuten så halkade jag på en isfläck! Men, jag lyckades hålla mig upprätt. Kände mig lastgammal när jag fortsatte mot busshållplatsen: jag gick sakta, sakta och så försiktigt, tittade ner i marken hela tiden. Likadant gick jag från bussen och hem.
Väl hemma satte jag på kaffe och sedan satt jag här vid datorn ett tag. Ringde till fina Jessica och hon kom upp vid 12-tiden och hade med sig en ljuvlig skaldjurspaj som Johan hade gjort åt oss. Han hade även gjort en god sallad med dressing till och Jessica hade bakat bröd! Vilka fantastiska vänner jag har! Lunchen var suveränt god och vi satt och pratade hela tiden.
När vi hade ätit färdigt tog Jessica mina tvättkassar, hämtade tvättkorgen och flyttade över allt i korgen. Hon gick ner till tvättstugan och satte igång maskinerna. Jag blev förvånad när hon kom upp igen och gapskrattade: "Anne, DU hade slagit dig sönder och samman med kassarna om du hade gått. Trappan ner till tvättstugan var igensnöad och under det var det is. Jag kanade ner och tvättkorgen tog emot smällen mot dörren!" Då började jag också skratta, jag såg scenariot framför mig. Jessica har säkert ett antal blåmärken imorgon. Medan tvätten snurrade i maskinerna fikade vi. Johan kom också upp en stund. Dags för tömning och då gick båda två. Jessica sa att hon skulle komma tillbaka när tvätten var torr och de beordrade mig i säng. Jag la mig i soffan och slumrade till.
Jag vaknade av skratt och ljuvlig matdoft från mitt kök. Jessica hade åkt kana ner i tvättstugan varje gång hon skulle ner dit. Hon hade vikt all tvätt så fint åt mig. Matdoften var en överraskning till mig: vi skulle fira att jag inte har kryckor längre! Vad sägs om följande meny: Förrätt: räkcocktail med kräftstjärtar, löjrom och toast. Varmrätt: marinerad helstekt fläskfilé med potatisgratäng och sallad. Efterrätt: kaffe med Tobleronemuffins. Dryck: vitt vin till damerna, rött till kocken! Allt smakade ljuvligt gott. Tänk en helt vanlig måndagskväll. Tack underbara Jessica och Johan för ALLT ni gjort för mig. Jag kommer att sakna er jättemycket.
Nu ska jag ta och läsa en stund och förhoppningsvis somnar jag snart! God natt alla underbara vänner och Teddybjörnen! Älskar er alla!
Jag fattar att du kommer att sakna dina vänner, vilken service! Blev så sugen på något gott att äta när jag läste bloggen, avundsjuk som bara den. Skojar bara! Var försiktig när du är ute och går, se "ner" på halkan....
SvaraRaderaGubben och barnen hälsar! Kram
Tack själv vännen! Det var en riktigt trevlig kväll. Roligt att du tyckte om maten. Vadå slumrade till i soffan? Du sov som en stock när vi smög oss in, hahaha! Men, det behövde du. Hoppas att du kunde sova inatt. Vi kommer också att sakna dig, det vet du. Jessica har en hel del blåmärken och när hon sätter sig ner låter det: "aj, aj, aj...". Jag vet att du ska ut i halkan idag: GÅ försiktigt! Kram
SvaraRaderaVadå "slumrade till i soffan"? Du hörde inte ens när vi kom in i lägenheten, vi smög iof sig, men med tanke på hur nära ytterdörren är soffan och det hörs när dörren öppnas och stängs... Inte ett enda pip hördes från dig. Vi försökte vara tysta i köket, men Johan började skratta åt mina fall nerför trappan... Oj, vad roligt han har haft hela förmiddagen! Jag HAR blåmärken OCH ont i rumpan! Men, vilken härlig kväll det blev! Din vänskap betyder oerhört mycket för mig och jag kommer att sakna dig och våra promenader. Vi ses snart vännen! Puss!
SvaraRaderaLena: Jag har separationsångest, de är nämligen mina närmaste/bästa vänner här! Men, jag missunnar dem inte att åka! Vi kommer att hålla kontakt via Skype och mail. Hälsa familjen!
SvaraRaderaJohan: Älskade maten! Det var ljuvligt gott. OK, jag erkänner: sov som en stock!
Jessica: Stackars du, hahaha.... Var ska jag hitta en ny promenadkompis?
Oj, oj vilken middag! Tackar för tipset, ska nämligen ha tjejmiddag imorgon och funderat på menyn så jag blir gråhårig på kuppen. Det är ju inte säkert att jag lagar lika gott som Johan, men jag gör ett försök. Var rädd om benet och hela dig! Kram
SvaraRadera